Septemberstämning

Höstdagjämningen är passerad. Mörkare tider väntar oss! Oj, vad det låter dramatiskt och ödesmättat! Årstidsmässigt stämmer det förvisso och tittar jag ut i omvärlden så ser det onekligen mörkt ut vid flera horisonter. Ordkriget trappas ständigt upp mellan de två oberäkneliga ledarna i Nordkorea och USA. Hur ska detta sluta? Oron för att de ska tappa fattningen och vidta drastiska åtgärder är påtaglig. Världen håller andan. Trump uttalar sig även oroväckande, när det gäller förhållandet till Iran och det bidrar inte heller direkt till en stabilisering av de osäkra förhållandena i Mellanöstern.

I veckan samlades ledarna för världens nationer i New York för ett möte i FN:s Generalförsamling. Det var stort intresse för hur Trump skulle uttrycka sig och tyvärr blev väl de värsta farhågorna besannade. Han stod i talarstolen och hotade mer eller mindre med krig och militära insatser. Tänk att stå och hota i FN – vars syfte och tillblivelse var och är att skapa fred och stabilitet i världen. Detta är inte klokt.

Krigets fasor eller rättare sagt konsekvenserna av dem fick jag och skolungdomarna i Markaryd en inblick i i torsdags. Då besökte Danjin Malinovic Kulturhuset och framförde en otroligt stark monolog. Föreställningen var i Riksteaterns regi och bygger på hans  personliga upplevelser. Danjin Malinovic beskrev hur hans trygga barndom i Bosnien Herzegovina raserades och hur han och familjen tvingades till en osäker tillvaro på flykt via Moskva och så småningom till Sverige. Här följde en lång tillvaro som gömda på olika platser innan familjen till slut fick uppehållstillstånd i Sverige. Det var en mycket gripande föreställning och den lämnade absolut ingen oberörd. Det bara bevisar att i alla stora konflikter så är det alltid i slutändan enskilda människor som drabbas av krigens och maktens dårskaper. Varför kan vi inte lära oss av historien?

Betydligt lättsammare blev min fredag. Då var det åter dags för ett Växjöbesök. Det var styrelsemöte med Kulturparken Småland AB. I anslutning till det så var jag med om en bokrelease. Det var ”boksläpp” av författarna Christina Matntssons och Elisabeth Welander Berggrens bok ”Juvelarian”. Den handlar om historien bakom operasångerskan Christina Nilssons smycken. De finns idag att beskåda på Smålands Museum, men historien innan de kom dit är spännande och osannolik. Den finns nu beskriven i boken och jag kan varmt rekommendera läsning av den och förstås ett besök på museet för att se juvelerna i verkligheten.

På väg till museet passerade jag Storgatan och där fick jag en påtaglig påminnelse om att det pågår en stor internationell Vävmässa i Växjö denna helgen. En lång trasmatta vävd av främst kvinnor i massor av vävstugor runt om pryder gatan. Vilken färgkaskad och vilket härligt initiativ av Hemslöjden i Kronoberg. Mässan drar folk från hela världen. På museet har man följt upp temat och visar två olika textilutställningar. En som särskilt grep mig var den om spädbarnslindor/svepningar. Det var små ljusa ”filtar” i olika vävtekniker som var avsedda att linda ett barn som var döfött eller som avlidit i samband med födseln. De utgjorde ett mjukt och varmt skydd för den lilla kalla kroppen. Det var jobbigt men ändå fint att ta del av denna känslomässiga lilla utställning kring ett ämne man helst vill blunda för.

Nej – nu vill jag hellre blicka mot livet och se mig runt omkring. Dagens lilla promenad var skön, en lisa för själen att skåda de begynnande höstfärgerna på träden och att få förmånen att följa årstidernas gång. När hösten är som idag är den härlig. Färgerna är så milda och luften är känns frisk och klar. Nu utlovas dessutom lite bonusvärme de kommande dagarna och det tackar jag inte nej till.

Jag försöker även skapa lite god höststämning inomhus här hemma. Det är veckans snittblomma och några prydnadspumpor som får bidra till den.

(Foton RosMarie J Neckö Foton FN:s Generalförsamling från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Annonser

Livets gång

Vi har idag nåtts av beskedet om att en av de mest färgstarka personligheterna inom politiken i vårt län har lämnat oss. Det är Lennart Värmby som efter en längre tids sjukdom fick ge upp kampen gentemot cancern. En större kämpe får man leta efter. Så sent som i tisdags var han med på sitt sista möte med Regionstyrelsen. Tydligt märkt av sin sjukdom, men ändå med ett brinnande engagemang. Vi är många som förundrats över hans förmåga att trots sin sjukdom vara så totalt engagerad och hängiven sin politiska gärning. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Jag personligen kommer ihåg något av de första mötena jag hade med honom. Det var hemma hos mig och maken i slutet av 1980-talet.  Vi hade besök av honom och en familj från Chile. De hade kommit hit som flyktingar men skulle nu återvända till sitt hemland och det var en form av avskedsträff för dem. Lennart hade engagerat sig i deras öde. Jag delar med mig av några bilder från den kvällen. Åtskilliga andra har genom åren fått ta del av hans personliga engagemang.

Minnena lever kvar och igår mindes jag speciellt min far. Det var en underbart fin septemberdag och jag passade på att besöka kyrkogården utanför Helsingborg, där han vilar.  Det blev en stund av eftertanke och påminnelse om var jag själv kommer ifrån. Många minnen väcktes till liv när jag läste namnen på de olika gravstenarna. Här fanns människor jag träffat eller hört talas om och som är en del av min historia. Det är en förunderlig känsla.

Livet går vidare och vi faller snart in i våra dagliga roller och plikter igen. Idag var jag ordföranden i konstföreningen vars uppgift var att presentera MajBritt Pehrsson som ställer ut sina konstverk i Markaryds Kulturhus fram till den 30 september. Hennes konst och hennes motiv ger en känsla av ro. Det kan vara välgörande i dessa tider när så mycket oro breder ut sig både i den lilla och i den stora världen.

Jag försjunker lite i mig själv och njuter av några bilder från igår när vi även besökte Flower Team utanför Helsingborg. Det är ett eldorado för alla som älskar blommor och gröna växter. Skönheten i dessa levande skapelser är välgörande för både kropp och själ, liksom även en liten klapp och ett gosande med Linus.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Herrgård, residens, flyttkartonger och höstmarknadsstånd

Det är miljöer jag rört mig i den senaste veckan och som onekligen bidragit till att ge mig variation i tillvaron.

Hösten har definitivt gjort sitt intåg nu … Det går inte att förtränga längre. Ett påtagligt bevis för det är att årets höstmarknad i Markaryd nu lider mot sitt slut. Det blev en regnig och lerig tillställning i år. Jag var som vanligt engagerad i Socialdemokraternas marknadsstånd vid Sparbankshallen på Anderslövsområdet. Jag var inbokad på första passet mellan kl 8.30 -10.00.

Ett foto från marknaden i Markaryd 1885. Blandad klädsel med kubb och schaletter. Känner Du igen någon på bilden? (Västergötlands Museums bildarkiv)

Det var inte så mycket folk som vaknat till liv då, så jag och mina partikamrater hade det lugnt. Morgonens regnande bidrog säkert till att hugade besökare väntade med att ge sig ut i marknadsvimlet. Det blev dock en trevlig och gemytlig stämning bland oss som var på plats och jag fick äntligen en legitim anledning till att investera i ett par nya gummistövlar, eftersom mina skodon inte höll tätt i det blöta underlaget.

En annan höstmarkör numera är den årliga Mat-mässan i Växjö. Den växer för varje år och blir alltmer erkänd och imponerande. I anslutning till den bjöd Landshövding Ingrid Burman in till en middag under fredagskvällen. Det blev en trevlig tillställning med god mat producerad av lokala förmågor och med lokala råvaror.

Innan kvällens begivenheter passade jag på att besöka Smålands museum för att lyssna på ett föredrag med Björn Arvidsson. Det hade rubriken ”Dryckesglasets historia”. Det var ett föredrag som knöt an till Mat-mässan och som gav intressanta speglingar av hur vi använt dryckesglaset genom historien.

Fredagen förgylldes även av en lunch på Regionteatern. Det var dags att avtacka chefen för Regionteatern Blekinge Kronoberg, Magnus Holm. Han har efter 10 år som teaterchef nu beslutat sig för att göra något annat i livet. Närmast kommer han att gå en floristkurs! Tänk vad härligt att kunna utforska ett nytt estetiskt intresseområde och att ge sig själv möjligheten att söka nya utmaningar i livet. Blomsterintresset speglades väl i gåvorna han fick av alla som deltog vid avtackningslunchen. Från Riksteatern Kronoberg och alla länets Riksteaterföreningar fick han ett träd som förhoppningsvis skall bära frukt i hans trädgård och påminna om det goda samarbete vi har haft genom åren.

Tänk vilka pärlor det finns runt om i landet. I torsdags fick jag stifta bekantskap med Skärva Herrgård, en för mig helt ny miljö. Det var i samband med mötet med det Sydsvenska kulturutskottets och Sydostkulturs möte i Karlskrona. Skärva Herrgård var en gång amiral af Chapmans sommarhus och är idag en del av UNESCO:s världsarv. Den ligger i ett vackert kulturlandskap och redan i slutet av 1700-talet var den en mötesplats för sällskapsmänniskor. Ivar Wenster (s) från Region Blekinge har gedigna kunskaper inom området och han lyckades levandegöra platsens historia på ett sakkunnigt och spännande sätt för oss både ute i parken och inne i det originella huset.

Mindre originella är väl mina flyttkartonger. Parallellt med mina utflykter i olika miljöer runt om i regionen så brottas jag med miljöombyte även på min arbetsplats. Trångboddheten på skolan innebär att det behöver göras vissa rokader bland våra arbetsplatser. Jag får efter många år lämna mitt arbetsrum, maka på mig och bereda plats för den nya IT-samordnaren på skolan.

Det innebär att jag får anledning att rensa drastiskt i mina skåp och lådor. Det skulle bli nödvändigt inom en inte alltför avlägsen framtid ändå, men nu har jag alltså verklig anledning att ta itu med det på allvar.

Det är en massa minnen som dyker upp när man börjar härja bland alla gamla papper och pärmar. Jag är dock ganska osentimental och det känns skönt att rensa ut. Jag kommer att få ett lite annorlunda krypin nu under mitt sista år på skolan, men det ska säkert gå bra. På sikt måste dock min efterträdare få en mer permanent och ändamålsenlig lokal att arbeta i.

Till sist vill jag dela med mig av höstens första bukett från Camilla på Sisters Trend. Jag får en fint bunden blomma levererad hem till dörren varannan torsdag. Vilken fantastisk service. Den pryder mitt bord i trädgårdsrummet och skänker glädje för ögat. Härligt! Den skulle nog uppskattas även av Magnus Holm!

(Foton: RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Veckokoncentrat och lite nostalgi

Snabbvisit på Vandalorum, revisionskonferens i Karlstad, invigning av öppet glasmagasin i Växjö, vernissage i Ljungby och planeringsmöte med arbetarekommunen i Markaryd. Det är vad som upptagit min tid denna vecka.

Augusti har snabbt övergått i den ljuva september – min favoritmånad. Vädret har varit härligt i helgen – Idag satt jag ute på trappan och bara njöt av solskenet under förmiddagen. Tankarna fick vandra fritt och det var så vilsamt. Jag spanade in lite gult i den vildvuxna delen av entrén. Det var några små kantareller! Jag plockade dem och avnjöt dem till min enkla lunch. Vilken lyx att ha dessa delikatesser på tomten! Jag lyckades sen få till en runda med gräsklipparen så både det mentala och fysiska rörelsebehovet har blivit tillgodosett idag.

Idag är det 50 år sedan vi gick över till högertrafik i Sverige. Jag blev påmind om det i olika medier. Jag kommer själv ihåg den dagen. Jag gav mig ut i trafiken på min cykel med viss bävan och spänning. Skulle jag överleva denna speciella och dramatiska övergång? Ja, det gjorde jag. Trafiken i Påarp var väl inte den mest intensiva 1967 och bilarna kröp fram så allt gick bra. Tänk – 50 år sedan! – Tanken svindlar. Återigen en påminnelse om hur snabbt tiden går.

Jag var bara 14 år då och världen stod öppen. Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte, det var ju på tröskeln till vuxenvärlden och en härlig omvälvande tonårstid låg fortfarande framför mig. Jag var relativt lång och tanig, lite försiktig av mig och kanske liknade jag flickan på bilden.

Det är ett konstverk av Ilona Benezédi som nu finns på Ljungbergmuseet och är en del av utställningen ”Porträtt Nu”. Museichefen Pontus Ljungberg tyckte åtminstone att den påminde om mig!

Jag besökte vernissagen på den utställningen i lördags och jag kan varmt rekommendera den. Den består av målningar, foton, teckningar och videoverk av olika nordiska konstnärer som tagits ut av en jury till en utställning i Frederiksborg I Danmark. Invigningstalare var Mette Skougaard som representerar det museet. Hon berättade om hur juryarbetet gått till och en av de prisade konstnärerna Dorina Mocan var på plats under vernissagen och kunde förevigas framför sitt konstverk.

En annan stor händelse i veckans kulturliv var invigningen av det nya stora öppna glasmagasinet vid Kulturparken Smålands Kulturarvscentrum i Växjö. Glaskonstnären och formgivaren Erica Lagerbielke höll ett personligt och inspirerande invigningstal. Nu kan man beskåda över 35 000 glasföremål i montrar från Gerdmans på 750 hyllmeter! 106 glasbruk finns representerade i samlingarna. Det är otroligt imponerande.

Jag får väl nämna mitt snabba besök på Vandalorum i Värnamo också. Där är en fantastiskt spännande utställning på temat ”Ljus” och så förstås utställningen som speglar den finske formgivaren Eero Aarnio … Mest känd för att ha skapat den ikoniska stolen ”Åskbollen”

Huvudengagemanget i min vecka var annars SKL:s Revisionskonferens som i år var förlagd till Karlstad. Där var många intressanta och nyttiga föredrag som berörde revisionens område och roll inom landstings- och regionvärlden. Förutom de mer ämnesspecifika programpunkterna så ingick även lite andra som lättade upp dagarna. Stefan Holm gästade oss och berättade om sin karriär och om hur han arbetade med sina mentala mål och hur han laddade upp inför och under de olika tävlingarna och mästerskapen han deltog i. Det var ett uppskattat inslag.

Lite kulturinslag ingick förstås också och det utgjordes av ett besök på Sandgrund där Lars Lerin har intagit hela anläggningen. Där visas delar av hans otroliga produktion. Han är definitivt en av Sveriges absolut främsta akvarellister. Jag fattar inte hur han kan få till de otroligt stämningsfulla verken. Det är verkligen yrkesskicklighet. Han har många strängar på sin lyra förutom de rent bildkonstnärliga och en del av dem belyses också i olika montrar på museet.

Veckan avslutades med ett arbetsmöte med arbetarekommunens styrelse för (s) i Markaryd. Snart är det bara ett år kvar till nästa ordinarie val och det gäller att lägga upp strategin och planerna inför det kommande årets aktiviteter och dra upp riktlinjerna för en ny valrörelse. Startsträckan kan tyckas lång, men jag vet att tiden rusar iväg och att det gäller att ha en plan att hålla sig till när det börjar dra igång på allvar inför själva valspurten nästa år. Jag känner mig som ett gammalt ånglok … Seg och tung i starten, men förhoppningsvis accelererar jag bra och får upp ångan under nästa år för att frustande rusa fram mot valdagen den 9 september!

Avslutningsvis måste jag ta upp veckans absoluta höjdpunkt. Den årliga träffen med gamla Skolpostredaktionen. Margaret Danielsson bjöd in till en härlig kväll med ett dignande skaldjursfat. Minnena flödade (tillsammans med vinet) och vi avhandlade allt mellan skratt och gråt. Tack för att Ni finns!

(Foton: RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollagge: RosMarie J Neckö Foton Högertafikomläggningen från nätet)

Veckan i backspegeln

Nu sparkar allting verkligen igång inför höstsäsongen. Skolorna har börjat och eleverna har hälsats välkomna till ett nytt skolår. För min egen del går jag in på mitt sista år i skolans värld! Nu är nedräkningen inledd. Det var sista gången jag var med om en skolstart, sista gången jag deltog vid en personalfotografering …. Ja det blir en massa andra saker som blir … sista gången. Det är lite sorglustigt att konstatera, men jag känner ingen ångest inför det än så länge i alla fall. Jag har ju så många andra järn i elden, att jag knappast riskerar att gå sysslolös i framtiden, förutsatt att hälsan står mig bi förstås och att mina tjänster och min förvärvade erfarenhet och kompetens kan komma till gagn i mina andra sysslor inom politik och föreningsliv.

Veckan inleddes med ett härligt styrelsemöte i teaterföreningen. Det var dags att fräscha upp planeringen inför höstsäsongen. Vi inledde med att sjunga för Lena Levin, eftersom hon prioriterat att fira sin födelsedag i vårt sällskap. Vi fick en underbar blomsterbukett av Thea, Som kommer att lämna vår styrelse för att åka till USA ett år och pröva på au-pair-livet. Vi hälsade Fateh välkommen som hennes ersättare och jag kommer säkert att återkomma i framtida blogginlägg och ytterligare beskriva och spegla vårt gedigna program i höst.

Anna Fransson och Charlotta Svanberg (Foto: Mariah Lennartsson Smålänningen)

Inom politiken så hade vi höstens första möte i Regionstyrelsen. I veckan bjöd (S) i Ljungby och  Markaryd  in till ett offentligt möte angående planerna för Ljungby lasarett. Det var förlagt till Grand i Ljungby och det blev ett bra möte med klara och tydliga besked av vårt regionråd Anna Fransson och hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Charlotta Svanberg.

På nationell nivå har turbulensen denna vecka drabbat (M). Anna Kindberg Batra tvingades avgå som partiledare. Detta har naturligtvis skapat de största rubrikerna denna vecka. Först spekulationerna om hennes avgång och sedan när den väl var klar så fortsätter det med frågan om vem som blir hennes efterträdare. Jag har – av naturliga skäl – inte varit särskilt förtjust i henne. Den politik hon företräder och drivit är ju inte den som jag sympatiserar med, men jag kan konstatera att hennes avskedstal val starkt. Det var det bästa jag hört från henne och det är väl lite tragiskt, att  det är först när det handlar om ett avgångsbesked, som hon kan ta bladet från munnen. Då låter hon engagerad och kan förmedla en känsla. Det har hon inte lyckats frambringa tidigare i sin partiledarroll.

I konstvärlden händer det också saker – åtminstone på det mer närliggande planet. Vi i Sydvästra Smålands Konstförening planerar en konstresa till Ljungby den 14 oktober. Då ska vi besöka Sagomuseet och Ljungbergmuseet.

På Sagomuseet är Kjell Sundberg rikt representerad. Han hade nyligen en utställning på Ljungby Bibliotek och jag passade på att besöka den i samband med det politiska ((s) mötet på Grand, som jag nämnt ovan. Jag blev glad och upprymd särskilt av hans fantasirika skulpturer – vilka härliga skapelser.

På Ljungbergmuseet arbetas det nu febrilt med att färdigställa utställningen ”Porträtt nu” som har vernissage på lördag. Jag fick en liten hint om hur den kommer att gestaltas vid styrelsens möte i lördags. Jag kan redan nu utlova att den blir sevärd.

På hemmaplan besökte jag vernissagen i Kulturhuset inför den lokala konst- och hantverksrundan. Alla utställare finns representerade med ett verk vardera. Det ger en liten försmak av vad som kan erbjudas på olika ställen i kommunen nästa helg.

På tal om smak – Margoth Karlsson frestade med delikata mingelsnittar under vernissagen som var varm och välbesökt.

Avslutningen på veckan tillbringar jag alltså här vid datorn med att summera veckans aktiviteter. Inledningsvis fick jag hjälp av Linus som hade vissa synpunkter på att inlägget   handlade för lite om honom och hans bravader. Nåväl lille lin(u)slus – Du får vara med, det är ju några veckor sedan sist och du bidrar alltid med viss inspiration.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Tankekraft, handlingskraft och muskelkraft

Ännu en vecka är till ända och jag funderade på vad jag skulle skriva om. Det har ju inte hänt så mycket och retligt nog glömde jag att ta foton vid de tillfällen jag tänker, jag skulle kunna belysa. Nåväl när jag väl börjar tänka efter så nog sjutton händer det saker … Inte minst om jag höjer blicken och tittar utanför min egen snäva horisont.

Tyvärr är det inte några upplyftande händelser. Jag skriver bara Charlottesville – Barcelona – Åbo – Västerås – Uppsala … Städer där ondskan, terrorn och våldet härjat den senaste veckan. Jag märker på mig själv, att den här typen av rapporteringar numera är så vanliga, att vi riskerar att börja trubbas av. Det får bara inte ske. Vi måste ruskas om och påminnas, jämt och ständigt, om att vi inte får låta de negativa och destruktiva krafterna växa sig starka och i en fasansfull framtid kanske ta över.

Jag fick energi, när jag lyssnade till Stefan Löfvens sommartal idag. Där tog han upp många viktiga saker, men det som etsar sig fast i mitt minne är när han i sin avslutning citerar Robert Kennedy, där essensen är att det enda anständiga är att vi som människor bemöter varandra jämlikt med respekt och värdighet. Han betonar vikten av att vi alla engagerar oss och drar vårt strå till stacken för att bevara och utveckla vårt öppna demokratiska samhälle. Vi har alla ett ansvar.

Jag hittade sen två pärlor i vårt bibliotek som knyter an till detta tema. Den ena är Amos Oz lilla bok ”Hur man botar en fanatiker”. Denne kloke judiske man som engagerat sig i Israel – Palestinakonflikten och som skrivit så mycket värt att uppmärksamma. Han kämpar hela tiden med att ge oss hopp. Hopplösheten är farlig eftersom den kan bilda grogrund för fanatismen. Han hyllar det måttfulla.

Han skriver – ”Jag vidhåller att det inom varje samhälle bara är de sansade som är i stånd att tygla fundamentalisterna. Måttfull islam är den enda kraft som skulle kunna tygla fanatisk islam. Måttfull nationalism är den enda kraft som kan tygla fanatisk nationalism, i Mellanösten såväl som på andra platser. Men om de sansade ska våga ta strid mot fanatikerna måste man ge konkreta förhoppningar om att kunna lösa problem och åstadkomma bättre villkor. Först då kan man övervinna hopplösheten och tygla fanatismen.”

Den andra boken som fångade min uppmärksamhet idag var ”Förlåt jag blott citerar – om citatets historia” av Lundaprofessorn i idé- och lärdomshistoria Svante Nordin.  Ögonen fastnade på ett citat som inspirerat Hemmingway ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; (…) varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.”

När jag botaniserar i alla böcker som finns så undrar jag ibland: Finns det något nytt under solen? Så mycket visdom och klokhet det finns som redan är formulerad och nedtecknad. Jag önskar, att fler i dagens snabba, digitaliserade samhälle kunde stanna upp och grotta ner sig i något av allt det fantastiska som finns att hämta mellan två bokpärmar. Även om många texter är formulerade för länge sedan så finns det ändå allmängiltiga teman, som fortfarande är högaktuella och aldrig ”omoderna”, när det gäller de existentiella och humanistiska frågorna.

Skulle jag själv definiera meningen med mitt liv – bara efter vad jag gjort idag – så skulle det bli – Bära böcker!”  Oj, vad vi och främst maken har samlat på sig under åren. Hela sommaren har han ägnat åt att försöka bringa ordning bland all litteraturen. Bokhyllor har inköpts och monterats och böcker har burits. Jag har fått träning för mina armmuskler men tyvärr ger det inte mycket effekt på ”gäddhänget”! Nåväl det är väl bara att acceptera att vissa kroppsdelar slappnar av allt mer med åren. Bara knoppen håller sig i hyfsad vigör får jag väl vara nöjd.

För att kunna fortsätta botanisera bland alla böcker och allt som finns på nätet, så behöver ju ögonen också vara i god trim. Därför var det nu dags – efter en synkontroll -att införskaffa nya glasögon. Det är goodbye till de gamla, som jag trivts så bra med och nu ska jag vänja mig vid de nya.

(Foton: RosMarie J Neckö Foton Stefan Löfven och Robert Kennedy från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Entusiaster

Visst vimlar det av entusiaster inom olika områden. Den senaste veckan har jag personligen stött på åtminstone tre eller fyra av dem. Tänk vad tillvaron vore fattigare om dessa inte fanns. De kan vara verksamma inom vitt skilda och oväntade områden. Jag såg ett TV-program om personer som samlar på olika saker. De mest namnkunniga i det programmet var Lasse Åberg och Eric Penser. Lasse beskrev sin Disney och Musse Pigg vurm och Penser visade sina samlingar av bl a gamla aktiebrev och filmstjärnor. Det var även en kvinna som samlade på kaffekannor i porslin. Hon hade en helt otrolig samling och fyllde ett helt hus med dem. Kolla in programmet på SVT Play om ni har möjlighet.

Mina egna personliga kontakter i veckan är inte samlare men de har hittat ett intresse, som de utvecklat och fördjupat sig i. De första jag stötte på var när jag besökte Biblioteket i Markaryd. Där var en utställning med konstverk av två färgstarka kvinnor. Vår egen Margoth Karlsson – ja, jag skriver vår egen, eftersom Margoth är djupt förankrad hos oss här i Markaryd. Hon är en eldsjäl som gjort och gör stora insatser bl a för den årliga lokala Konst- och hantverksrundan. Den kommer f ö snart att äga rum. Hennes egna konstverk brukar hon beskriva som ”Abstrakta blå känslor i en grön värld”. Det är hennes signum : Den blå färgen står för frihet och längtan till havet. I den gröna världen lever jag varje dag.

Den andra konstnären Ulla Bolin var okänd för mig. Det hon presenterade hos oss var ett färgsprakande urval av konstverk med olika tema – Landskap, kvinnor och djur. Enkla stiliserade verk med en lekfull ton.

Nästa entusiast jag stötte på var Margoths son Anders Karlsson. Han har genom sitt intresse för Italien kommit i kontakt med vinproducenter och olika producenter av delikatesser i Emilia-Romagna  provinsen. Det har resulterat i företaget Hydmar AB.

Via detta importerar han nu viner, ost, balsamico och andra platsspecifika produkter. Vinerna finns nu att köpa på Systembolaget i hela landet och de övriga produkterna finns till försäljning i hans lokal i Markaryd samt via nätet.

Jag tog mig till hans försäljningslokal i veckan och han gav en ingående introduktion i balsamicons hemligheter och jag fick under hans sakkunniga ledning provsmaka olika sorter med olika lagringstider. Det var en helt ny egen värld som öppnade sig.

Jag inser, att det är en hel vetenskap, erfarenhet och lång tradition som ligger bakom innehållet i de små flaskorna. Här handlade det om lagringstider på upp till 10 år och mer för vissa sorter! Jag kunde naturligtvis inte gå tomhänt därifrån utan köpte med mig en god lagrad ost och två olika sorters balsamico. De avnjuter jag nu med största vördnad. Tack Anders för den goda introduktionen!

En annan entusiast och verklig eldsjäl är konstnären och grafikern Hans Johnfors. Han är verksam nere i Skåne, granne med Marsvinsholms slott utanför Ystad. Vi var några representanter från styrelsen i Sydvästra Smålands Konstförening som gav oss iväg söderut under lördagen för att besöka honom och hans grafiska verkstad.

Han invigde oss i grafikerns omsorgsfulla och mödosamma arbete och jag inser nu vilket ofantligt arbete det ligger bakom ett etsat grafiska blad. Jag var nog inte riktigt medveten om detta tidigare. Hans berättade generöst om sig själv och sin resa från barndomen och fram till idag. Han var ursprungligen tandtekniker men fångades av grafikens mysterier och är sedan 1970-talet konstnär på heltid. När han blickar framåt känner han ett visst bekymmer över återväxten för grafikerna. Detta hantverk kräver mycket tålamod, kunskap, utrustning och övning. Få av dagens unga är beredda att lägga ner så mycket arbete som det kräver.

Hans berättade livfullt och demonstrerade arbetsprocessen i sin verkstad. Det var otroligt intressant att följa detta. Allt det mödosamma arbetet resulterade i ett litet verk tryckt på bearbetade kopparplåtar (be mig inte beskriva processen). Detta lilla verk köper vi in till konstföreningen och det kommer att förevisas vid någon av våra aktiviteter framöver.

Vid summeringen av veckan som passerat kan jag bara konstatera att världen utanför är galen. Brösttonerna mellan Nordkorea och USA (Trump) är riktigt oroväckande. Vad kan dessa två oberäkneliga herrar åstadkomma, när de sitter med fingrarna på kärnvapenknapparna?

Jag ville helst inte skriva om dessa dårskaper i ett blogginlägg som vill beskriva så mycket positivt, men det gäller ju att inte vara naiv och sätta på sig skygglappar. Det är viktigt att lyfta fram allt fint och gott som ändå sker i vår värld.

Nu blickar jag ut genom fönstret och ser regnstänk på rutan igen. Lite irriterad blir jag allt på detta ostadiga väder och denna sommar, som inte riktigt ville få till det i år. Jag tittade på omslagen till magasinet Femina. De vill locka fram en illusion om sol, värme och sköna dagar … Inspirera till ny sommargarderob, sommarmeny och inredningsdetaljer för trädgård och uteliv. Jo pyttsan – visst vill man förföras av detta ibland, men verkligheten har mest bestått av varma tröjor, långa byxor och ett kurande under tak med den vanliga menyn med några undantag.

Nu ser jag fram emot en ny vecka och kommer förmodligen att stöta på fler entusiaster inom andra områden. Det ska bli spännande!

(Foton: RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)