Lindormsgapet

Ja! Jag har gjort det! Jag har skådat Lindormens inre. Det var i lördags när Sydvästra Smålands Konstförening drog till Ljungby för att besöka Sagomuseet och Ljungbergmuseet. Jag hade samlat mod i flera månader. Efter att vår kulturminister Alice Bah Kuhnke oförskräckt gav sig i kast med Lindormens inre vid sitt besök på Sagomuseet i midsommarhelgen tänkte jag att jag får väl inte vara sämre.

När Siv, vår excellenta guide och berättare på Sagomuseet, utmanade oss, så var jag redo. Jag slängde av mig skorna och kröp ner på golvet för att åla mig igenom ormens inre. Puh – det var trångt för en vuxen person – men jag lyckades tillsammans med två andra modiga besökare utföra bedriften. Som belöning för detta kvindomsdåd så belönades vi med ett diplom!

Berättarnätet och Sagomuseet med Sagobygden är riktiga pärlor i vårt närområde. Det är en välförtjänt UNESCO-ansökan som nu håller på att behandlas. Det immateriella kulturarvet är viktigt att bevara och Berättarnätet är viktiga ambassadörer för det. I veckan har Kulturnämnden i Region Kronoberg beslutat om sin interna budget för 2018. Där beslutade vi om en ekonomisk förstärkning till Berättarnätet så att de kan fortsätta sitt spännande utvecklingsarbete och möta upp förväntningarna när UNESCO-ansökan slutgiltigt blivit beslutad nästa år.

Vi fick oss flera hisnande historier till livs av Siv vid vårt besök. Förutom historier kring Lindormen, så fick vi höra om gloson, brunnsgubben, tecken på jordens undergång och mycket, mycket mer. Fantasin sattes verkligen i rörelse och vi inspirerades alla på lite olika sätt. Margaret blev t ex en prinsessa och flera kommer nog att ta sig ut till de olika sägenplatserna som finns utpekade i den karta som alla fick ett exemplar av.

Helt utmattade av all dramatik vi fick ta del av så behövde vi fylla på med fysisk näring. Det blev i form av en god lunch på Gästgivaregården.

Styrkta av detta tog vi oss till Ljungbergmuseet. Där tog Sandra emot oss och guidade på ett kompetent och proffsigt sätt. Vi fick en liten historik om Sven Ljungberg och hustrun Ann-Margret Dahlqvist Ljungberg och deras konstnärskap och så naturligtvis en presentation av den pågående huvudutställningen- Porträtt Nu.

Jag har skrivit lite om den i tidigare blogginlägg. Den här gången fick jag möjlighet att förevigas på ett foto tillsammans med den lilla skulpturen av en flicka i en stor praktfull stol. Det är ju den lilla figuren som påminner om mig som ung flicka. Det var flera som instämde i att likheten fanns så då måste det väl vara så.

En annan intressant upplevelse i veckan var när jag fick förmånen att delta vid en redovisning i svenska, av våra asylsökande vid KCM. De hade jobbat med olika tema, några hade varit på praktik och nu fick de möjlighet att redovisa sina erfarenheter inför övriga i undervisningsgruppen och oss som blivit speciellt inbjudna. Vid detta tillfälle fanns även två representanter från Sveriges Radio med. De presenterade en ny satsning på lokala nyheter på arabiska som kommer att startas upp inom kort.

Det var en intressant upplevelse och gav perspektiv på hur komplicerat vårt svenska samhälle är och hur svårt det måste vara att lära sig att navigera i det när man kommer från en helt annan kultur. Det handlar ju inte bara om att lära sig ett språk. Det är allt annat som är outtalat och hur vårt demokratiska system är uppbyggt. Det manar till eftertanke och ödmjukhet inför komplexiteten.

Höstens färgprakt håller i sig, men löven på träd och buskar börjar glesna allt mer. Det är en mörk och dyster tid vi går till mötes. Det gäller att ta till vara de glädjeämnen som erbjuds och trots allt blicka framåt med tillförsikt och trotsa Lindormar och annat oknytt som försöker förpesta tillvaron för oss.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö  Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Annonser

Birgittadagen

Jag har namnsdag idag! Det är Birgitta. Dagen som fått ge namn åt begreppet Brittsommar – om jag är rätt underrättad. När jag var barn önskade jag att det skulle vara mitt tilltalsnamn! Det blev aldrig så och nu vid denna mogna ålder har jag lärt mig leva med mitt något långa tilltalsnamn. Vilket är så typiskt för min generation. Jag antar att det var en av Hagaprinsessorna som inspirerade mina föräldrar till namnet Birgitta.

En brittsommardag har jag fått uppleva i veckan, men de flesta dagarna har dominerats av riktigt höstrusk. Regn och blåst. Värst var det i mitten av veckan när jag besökte Malmö. Där var det nästan full storm. Regnet låg vågrätt i luften och jag fick kämpa i motvinden när jag skulle ta mig från stationen ut till Dockplatsen i västra hamnen.

Jag skulle delta vid en konferens på temat ”Litteraturens roll i samverkansmodellen”. Det blev två både intressanta och nyttiga konferensdagar. De gav mig både ny kunskap och nya infallsvinklar på hur vi kan arbeta med litteraturområdet från vårt regionala perspektiv i Region Kronoberg. Det väcktes en mängd frågor och svaren är förstås inte givna men de kan bilda grund för givande diskussioner inför kommande beslut och ställningstaganden.

Upplevelsen av vädret var som sagt förfärlig i Malmö, men det kompenserades delvis av mitt logi. Jag blev inkvarterad på 18:e våningen på det nya Clarion Hotel i Malmös nya konferensanläggning. Jag hänfördes av en vidunderlig utsikt över Malmö i nattmörker och i gryningsljus.

I veckan blev det klart vilka som kommer att bli årets Nobelpristagare. Störst intresse och uppmärksamhet riktas som vanlig mot litteraturpristagaren.  I år blir det Kazuo Ishiguro. En pristagare som verkar falla de flesta i smaken. På litteraturkonferensen flockades deltagarna kring datorn kl 13 när Sara Danius skulle meddela oss årets pristagare. Alla var spända av förväntan. En av konferensdeltagarna drog triumferande upp en bok av Ishiguro ur sin väska när beskedet var klart! Vilken slump att hon valt just en bok av honom som reselektyr.

Jag vet nu vad jag kan förvänta mig i julklapp av maken i år! Själv hade jag hoppats på Amos Oz, men jag ska ta mig an Ishiguro med nyfikenhet. Jag har inte läst något av honom, men jag har förstås sett filmen ”Återstoden av dagen” som jag tycker är helt fantastisk.

En minnesvärd kulturhändelse i veckan var annars måndagens teaterföreställning i Timsfors Folkets Hus. Det var Riksteatern och Carlos Romero Cruz som gästade oss med förställningen Zebrafinken. Vi hade bokat den med tanke på gymnasieskolans elever och den visade sig vara helt rätt för den målgruppen. Ja, även vi lite äldre i publiken uppskattade föreställningen. Den var både tänkvärd och angelägen och Carlos, i gestaltning av sitt alter ego, Carnita Molida, var imponerande. Vi lär säkert få höra och se mer av honom i framtiden.

Veckan har annars dominerats av möten av olika slag. Denna oktobermånad är otroligt intensiv. Jag stannar hemma idag, lördag, för att hämta andan inför kommande övningar. Jag kommer att vara på resande fot en hel del framöver igen.

Jag passade på att gå ut en runda och dela ut kallelsen till konstföreningens årsmöte under förmiddagen. Det var grått och duggregn i luften, men så skönt det var att komma ut och röra på sig och dra in den friska luften i lungorna. Jag stannade upp och tog några höstbilder. Det är så fantastiska färger nu på träd och buskar. Det gäller att njuta av dem innan frosten kommer och alla blad faller av.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö  Zebrafinken: Maryam Barari  Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Skrivk(r)amp

Ibland är det särskilt svårt att skriva och få till den rätta tonen och formuleringarna i budskapet man vill förmedla. Idag är det en sådan dag. Jag måste kommentera de senaste avskyvärda naziaktionerna i Göteborg.

Tänk att vi ska behöva uppleva att nynazister visar sina sjuka ideal på våra gator. Tänk den absurda tanken att en organisation som vill utplåna yttrande- och demonstrationsfriheten är den som i vårt demokratiska system utnyttjar och tänjer den rättigheten till det yttersta. Hur ska ett demokratiskt samhälle svara på det? Jo, att vi som vill leva i ett öppet och fritt samhälle också gör våra röster hörda. Glädjande kan jag konstatera att många gjorde detta i Göteborg. Man gick ut och visade sin avsky mot de mörka destruktiva krafterna. De gjorde det bl a genom sång, poesi och tal. Det blev några mindre våldsamheter men polisen skötte det hela på ett bra sätt och får mycket uppskattande omdömen så här i efterhand.

Damen med väskan Foto: Hans Runesson

Årets nyhetsbild 2017 Foto: David Lagerlöf 

Jag har skrivit det förr men det tål att ständigt upprepas – Vi får inte låta oss avtrubbas och bli likgiltiga inför de krafter som vill se ett auktoritärt samhälle. Vi måste vara på vår vakt och värna det fria ordet och ta debatten och klä av mörkermännen deras civiliserade masker. Ord är makt, ord kan användas som vapen. Vi måste tänka på hur vi använder ord och begrepp. Värderingar kopplade till orden kan förändras och förskjutas över tid och bli till redskap som kan legitimera att ord övergår till fysiskt våld. Genom orden kan vi avhumanisera våra medmänniskor. Det finns tyvärr många exempel på det genom historien världen över. Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati och demokrati är en förutsättning för yttrandefrihet! Bildning och kultur är verktygen för detta!

Litteraturen har alltid varit ett mål för nazisterna, skriver Anders Rydell. Han
påminner om hur den tyske författaren och nobelpristagaren Thomas Mann 1930 vädjade till tyskarnas förnuft.

Smålänningen 170929 Text: Anders Rydell

Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att vara aktiv på olika arenor – både inom politiken och i kulturlivet. I måndags t ex deltog jag vid ett kulturmingel i Markaryds Kulturhus. Där bjöds det på konstutställning av Älmhultskonstnären MajBritt Pehrsson, musik av ungdomsbandet Next Generation, delikata snittar av Anci Stenbeck, ett lotteri och så förstås presentation av Markaryds Riksteaterförenings och Sydvästra Smålands konstförenings program för hösten 2017 och våren 2018. Båda föreningarna har ett gediget program de kommande säsongerna och jag önskar att många kan ta del av det.

Inom politiken var det dags för höstens första Regionfullmäktigemöte. Vi inledde med att jag gjorde en parentation över Lennart Värmby som nyligen lämnat oss. Det var inte helt lätt att i en känslig situation och i ett sådant sammanhang fånga en människas verk och karaktär och att hitta de rätta orden och den rätta tonen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig inom politiken i Region Kronoberg.

Mötet avlöpte sen enligt dagordningen. Det blev ganska långt eftersom det hade laddats upp ordentligt på den borgerliga sidan med inte mindre än 10 interpellationer. En interpellation kom även från ”vår” sida. Det var Carl-Olof Bengtsson som ställde en interpellation till Suzanne Frank (m) angående budgetfrågor. Det hör ju inte till vanligheterna att interpellationer ställs i den riktningen.

För övrigt blev det votering i några ärenden och jag fick anlita vår juridiska expertis i en fråga. Ja, det blev en omväxlande och lite omtumlande dag i demokratins tjänst.

I lördags blev det avstamp för årets insamling till förmån för ”Världens barn”. Vi inom socialdemokraterna – lokalt – tog tillfället i akt och skramlade med insamlingsbössan och lämnade ett bidrag i samband med att det var långlördags-öppet i butikerna. Det var alltså mycket folk på byn och vi möttes med positiva tillrop från de flesta håll och kanter. Nu får vi se vad Markaryds kommun kan åstadkomma gemensamt detta året. Vi har ju sedan två år tillbaka en press på oss att ligga i Sverigetopp för insamlingen. Det kommer att äga rum många aktiviteter under veckan och en god grundplåt finns redan genom den lokalt producerade ”Bond-filmen”.  Den har redan dragit in snart 600 000 kr!

Teaterföreningen kommer att dra ett strå till stacken genom att ha en insamling vid måndagens föreställning av ”Zebrafinken” i Timsfors Folkets Hus.

Ja, det finns alltså många sätt att bidra till att skapa en bättre värld för oss alla gemensamt. Låt oss ta vara på alla de goda möjligheterna och stå upp för människovärdet och vårt öppna demokratiska samhälle.

Det som skänker mest lycka och mening med livet för en människa är nog när hon/han/hen kan göra något för en medmänniska och får känna att det är uppskattat. Det sker oftast i det vardagliga lilla sammanhanget och det är där vi verkligen visar vem vi är. De stora orden och de stora sammanhangen behövs också. Därför är det så viktigt att vi verkligen lägger oss vinn om att välja de partier och representanter som klart och tydligt står upp för våra demokratiska ideal.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö och David Svensk – Damen med väskan: Hans Runesson Årets nyhetsbild 2017: David Lagerlöf  Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

 

Septemberstämning

Höstdagjämningen är passerad. Mörkare tider väntar oss! Oj, vad det låter dramatiskt och ödesmättat! Årstidsmässigt stämmer det förvisso och tittar jag ut i omvärlden så ser det onekligen mörkt ut vid flera horisonter. Ordkriget trappas ständigt upp mellan de två oberäkneliga ledarna i Nordkorea och USA. Hur ska detta sluta? Oron för att de ska tappa fattningen och vidta drastiska åtgärder är påtaglig. Världen håller andan. Trump uttalar sig även oroväckande, när det gäller förhållandet till Iran och det bidrar inte heller direkt till en stabilisering av de osäkra förhållandena i Mellanöstern.

I veckan samlades ledarna för världens nationer i New York för ett möte i FN:s Generalförsamling. Det var stort intresse för hur Trump skulle uttrycka sig och tyvärr blev väl de värsta farhågorna besannade. Han stod i talarstolen och hotade mer eller mindre med krig och militära insatser. Tänk att stå och hota i FN – vars syfte och tillblivelse var och är att skapa fred och stabilitet i världen. Detta är inte klokt.

Krigets fasor eller rättare sagt konsekvenserna av dem fick jag och skolungdomarna i Markaryd en inblick i i torsdags. Då besökte Danjin Malinovic Kulturhuset och framförde en otroligt stark monolog. Föreställningen var i Riksteaterns regi och bygger på hans  personliga upplevelser. Danjin Malinovic beskrev hur hans trygga barndom i Bosnien Herzegovina raserades och hur han och familjen tvingades till en osäker tillvaro på flykt via Moskva och så småningom till Sverige. Här följde en lång tillvaro som gömda på olika platser innan familjen till slut fick uppehållstillstånd i Sverige. Det var en mycket gripande föreställning och den lämnade absolut ingen oberörd. Det bara bevisar att i alla stora konflikter så är det alltid i slutändan enskilda människor som drabbas av krigens och maktens dårskaper. Varför kan vi inte lära oss av historien?

Betydligt lättsammare blev min fredag. Då var det åter dags för ett Växjöbesök. Det var styrelsemöte med Kulturparken Småland AB. I anslutning till det så var jag med om en bokrelease. Det var ”boksläpp” av författarna Christina Matntssons och Elisabeth Welander Berggrens bok ”Juvelarian”. Den handlar om historien bakom operasångerskan Christina Nilssons smycken. De finns idag att beskåda på Smålands Museum, men historien innan de kom dit är spännande och osannolik. Den finns nu beskriven i boken och jag kan varmt rekommendera läsning av den och förstås ett besök på museet för att se juvelerna i verkligheten.

På väg till museet passerade jag Storgatan och där fick jag en påtaglig påminnelse om att det pågår en stor internationell Vävmässa i Växjö denna helgen. En lång trasmatta vävd av främst kvinnor i massor av vävstugor runt om pryder gatan. Vilken färgkaskad och vilket härligt initiativ av Hemslöjden i Kronoberg. Mässan drar folk från hela världen. På museet har man följt upp temat och visar två olika textilutställningar. En som särskilt grep mig var den om spädbarnslindor/svepningar. Det var små ljusa ”filtar” i olika vävtekniker som var avsedda att linda ett barn som var döfött eller som avlidit i samband med födseln. De utgjorde ett mjukt och varmt skydd för den lilla kalla kroppen. Det var jobbigt men ändå fint att ta del av denna känslomässiga lilla utställning kring ett ämne man helst vill blunda för.

Nej – nu vill jag hellre blicka mot livet och se mig runt omkring. Dagens lilla promenad var skön, en lisa för själen att skåda de begynnande höstfärgerna på träden och att få förmånen att följa årstidernas gång. När hösten är som idag är den härlig. Färgerna är så milda och luften är känns frisk och klar. Nu utlovas dessutom lite bonusvärme de kommande dagarna och det tackar jag inte nej till.

Jag försöker även skapa lite god höststämning inomhus här hemma. Det är veckans snittblomma och några prydnadspumpor som får bidra till den.

(Foton RosMarie J Neckö Foton FN:s Generalförsamling från nätet Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Livets gång

Vi har idag nåtts av beskedet om att en av de mest färgstarka personligheterna inom politiken i vårt län har lämnat oss. Det är Lennart Värmby som efter en längre tids sjukdom fick ge upp kampen gentemot cancern. En större kämpe får man leta efter. Så sent som i tisdags var han med på sitt sista möte med Regionstyrelsen. Tydligt märkt av sin sjukdom, men ändå med ett brinnande engagemang. Vi är många som förundrats över hans förmåga att trots sin sjukdom vara så totalt engagerad och hängiven sin politiska gärning. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Jag personligen kommer ihåg något av de första mötena jag hade med honom. Det var hemma hos mig och maken i slutet av 1980-talet.  Vi hade besök av honom och en familj från Chile. De hade kommit hit som flyktingar men skulle nu återvända till sitt hemland och det var en form av avskedsträff för dem. Lennart hade engagerat sig i deras öde. Jag delar med mig av några bilder från den kvällen. Åtskilliga andra har genom åren fått ta del av hans personliga engagemang.

Minnena lever kvar och igår mindes jag speciellt min far. Det var en underbart fin septemberdag och jag passade på att besöka kyrkogården utanför Helsingborg, där han vilar.  Det blev en stund av eftertanke och påminnelse om var jag själv kommer ifrån. Många minnen väcktes till liv när jag läste namnen på de olika gravstenarna. Här fanns människor jag träffat eller hört talas om och som är en del av min historia. Det är en förunderlig känsla.

Livet går vidare och vi faller snart in i våra dagliga roller och plikter igen. Idag var jag ordföranden i konstföreningen vars uppgift var att presentera MajBritt Pehrsson som ställer ut sina konstverk i Markaryds Kulturhus fram till den 30 september. Hennes konst och hennes motiv ger en känsla av ro. Det kan vara välgörande i dessa tider när så mycket oro breder ut sig både i den lilla och i den stora världen.

Jag försjunker lite i mig själv och njuter av några bilder från igår när vi även besökte Flower Team utanför Helsingborg. Det är ett eldorado för alla som älskar blommor och gröna växter. Skönheten i dessa levande skapelser är välgörande för både kropp och själ, liksom även en liten klapp och ett gosande med Linus.

(Foton: Sten & RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: Sten Neckö)

Herrgård, residens, flyttkartonger och höstmarknadsstånd

Det är miljöer jag rört mig i den senaste veckan och som onekligen bidragit till att ge mig variation i tillvaron.

Hösten har definitivt gjort sitt intåg nu … Det går inte att förtränga längre. Ett påtagligt bevis för det är att årets höstmarknad i Markaryd nu lider mot sitt slut. Det blev en regnig och lerig tillställning i år. Jag var som vanligt engagerad i Socialdemokraternas marknadsstånd vid Sparbankshallen på Anderslövsområdet. Jag var inbokad på första passet mellan kl 8.30 -10.00.

Ett foto från marknaden i Markaryd 1885. Blandad klädsel med kubb och schaletter. Känner Du igen någon på bilden? (Västergötlands Museums bildarkiv)

Det var inte så mycket folk som vaknat till liv då, så jag och mina partikamrater hade det lugnt. Morgonens regnande bidrog säkert till att hugade besökare väntade med att ge sig ut i marknadsvimlet. Det blev dock en trevlig och gemytlig stämning bland oss som var på plats och jag fick äntligen en legitim anledning till att investera i ett par nya gummistövlar, eftersom mina skodon inte höll tätt i det blöta underlaget.

En annan höstmarkör numera är den årliga Mat-mässan i Växjö. Den växer för varje år och blir alltmer erkänd och imponerande. I anslutning till den bjöd Landshövding Ingrid Burman in till en middag under fredagskvällen. Det blev en trevlig tillställning med god mat producerad av lokala förmågor och med lokala råvaror.

Innan kvällens begivenheter passade jag på att besöka Smålands museum för att lyssna på ett föredrag med Björn Arvidsson. Det hade rubriken ”Dryckesglasets historia”. Det var ett föredrag som knöt an till Mat-mässan och som gav intressanta speglingar av hur vi använt dryckesglaset genom historien.

Fredagen förgylldes även av en lunch på Regionteatern. Det var dags att avtacka chefen för Regionteatern Blekinge Kronoberg, Magnus Holm. Han har efter 10 år som teaterchef nu beslutat sig för att göra något annat i livet. Närmast kommer han att gå en floristkurs! Tänk vad härligt att kunna utforska ett nytt estetiskt intresseområde och att ge sig själv möjligheten att söka nya utmaningar i livet. Blomsterintresset speglades väl i gåvorna han fick av alla som deltog vid avtackningslunchen. Från Riksteatern Kronoberg och alla länets Riksteaterföreningar fick han ett träd som förhoppningsvis skall bära frukt i hans trädgård och påminna om det goda samarbete vi har haft genom åren.

Tänk vilka pärlor det finns runt om i landet. I torsdags fick jag stifta bekantskap med Skärva Herrgård, en för mig helt ny miljö. Det var i samband med mötet med det Sydsvenska kulturutskottets och Sydostkulturs möte i Karlskrona. Skärva Herrgård var en gång amiral af Chapmans sommarhus och är idag en del av UNESCO:s världsarv. Den ligger i ett vackert kulturlandskap och redan i slutet av 1700-talet var den en mötesplats för sällskapsmänniskor. Ivar Wenster (s) från Region Blekinge har gedigna kunskaper inom området och han lyckades levandegöra platsens historia på ett sakkunnigt och spännande sätt för oss både ute i parken och inne i det originella huset.

Mindre originella är väl mina flyttkartonger. Parallellt med mina utflykter i olika miljöer runt om i regionen så brottas jag med miljöombyte även på min arbetsplats. Trångboddheten på skolan innebär att det behöver göras vissa rokader bland våra arbetsplatser. Jag får efter många år lämna mitt arbetsrum, maka på mig och bereda plats för den nya IT-samordnaren på skolan.

Det innebär att jag får anledning att rensa drastiskt i mina skåp och lådor. Det skulle bli nödvändigt inom en inte alltför avlägsen framtid ändå, men nu har jag alltså verklig anledning att ta itu med det på allvar.

Det är en massa minnen som dyker upp när man börjar härja bland alla gamla papper och pärmar. Jag är dock ganska osentimental och det känns skönt att rensa ut. Jag kommer att få ett lite annorlunda krypin nu under mitt sista år på skolan, men det ska säkert gå bra. På sikt måste dock min efterträdare få en mer permanent och ändamålsenlig lokal att arbeta i.

Till sist vill jag dela med mig av höstens första bukett från Camilla på Sisters Trend. Jag får en fint bunden blomma levererad hem till dörren varannan torsdag. Vilken fantastisk service. Den pryder mitt bord i trädgårdsrummet och skänker glädje för ögat. Härligt! Den skulle nog uppskattas även av Magnus Holm!

(Foton: RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollage: RosMarie J Neckö)

Veckokoncentrat och lite nostalgi

Snabbvisit på Vandalorum, revisionskonferens i Karlstad, invigning av öppet glasmagasin i Växjö, vernissage i Ljungby och planeringsmöte med arbetarekommunen i Markaryd. Det är vad som upptagit min tid denna vecka.

Augusti har snabbt övergått i den ljuva september – min favoritmånad. Vädret har varit härligt i helgen – Idag satt jag ute på trappan och bara njöt av solskenet under förmiddagen. Tankarna fick vandra fritt och det var så vilsamt. Jag spanade in lite gult i den vildvuxna delen av entrén. Det var några små kantareller! Jag plockade dem och avnjöt dem till min enkla lunch. Vilken lyx att ha dessa delikatesser på tomten! Jag lyckades sen få till en runda med gräsklipparen så både det mentala och fysiska rörelsebehovet har blivit tillgodosett idag.

Idag är det 50 år sedan vi gick över till högertrafik i Sverige. Jag blev påmind om det i olika medier. Jag kommer själv ihåg den dagen. Jag gav mig ut i trafiken på min cykel med viss bävan och spänning. Skulle jag överleva denna speciella och dramatiska övergång? Ja, det gjorde jag. Trafiken i Påarp var väl inte den mest intensiva 1967 och bilarna kröp fram så allt gick bra. Tänk – 50 år sedan! – Tanken svindlar. Återigen en påminnelse om hur snabbt tiden går.

Jag var bara 14 år då och världen stod öppen. Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte, det var ju på tröskeln till vuxenvärlden och en härlig omvälvande tonårstid låg fortfarande framför mig. Jag var relativt lång och tanig, lite försiktig av mig och kanske liknade jag flickan på bilden.

Det är ett konstverk av Ilona Benezédi som nu finns på Ljungbergmuseet och är en del av utställningen ”Porträtt Nu”. Museichefen Pontus Ljungberg tyckte åtminstone att den påminde om mig!

Jag besökte vernissagen på den utställningen i lördags och jag kan varmt rekommendera den. Den består av målningar, foton, teckningar och videoverk av olika nordiska konstnärer som tagits ut av en jury till en utställning i Frederiksborg I Danmark. Invigningstalare var Mette Skougaard som representerar det museet. Hon berättade om hur juryarbetet gått till och en av de prisade konstnärerna Dorina Mocan var på plats under vernissagen och kunde förevigas framför sitt konstverk.

En annan stor händelse i veckans kulturliv var invigningen av det nya stora öppna glasmagasinet vid Kulturparken Smålands Kulturarvscentrum i Växjö. Glaskonstnären och formgivaren Erica Lagerbielke höll ett personligt och inspirerande invigningstal. Nu kan man beskåda över 35 000 glasföremål i montrar från Gerdmans på 750 hyllmeter! 106 glasbruk finns representerade i samlingarna. Det är otroligt imponerande.

Jag får väl nämna mitt snabba besök på Vandalorum i Värnamo också. Där är en fantastiskt spännande utställning på temat ”Ljus” och så förstås utställningen som speglar den finske formgivaren Eero Aarnio … Mest känd för att ha skapat den ikoniska stolen ”Åskbollen”

Huvudengagemanget i min vecka var annars SKL:s Revisionskonferens som i år var förlagd till Karlstad. Där var många intressanta och nyttiga föredrag som berörde revisionens område och roll inom landstings- och regionvärlden. Förutom de mer ämnesspecifika programpunkterna så ingick även lite andra som lättade upp dagarna. Stefan Holm gästade oss och berättade om sin karriär och om hur han arbetade med sina mentala mål och hur han laddade upp inför och under de olika tävlingarna och mästerskapen han deltog i. Det var ett uppskattat inslag.

Lite kulturinslag ingick förstås också och det utgjordes av ett besök på Sandgrund där Lars Lerin har intagit hela anläggningen. Där visas delar av hans otroliga produktion. Han är definitivt en av Sveriges absolut främsta akvarellister. Jag fattar inte hur han kan få till de otroligt stämningsfulla verken. Det är verkligen yrkesskicklighet. Han har många strängar på sin lyra förutom de rent bildkonstnärliga och en del av dem belyses också i olika montrar på museet.

Veckan avslutades med ett arbetsmöte med arbetarekommunens styrelse för (s) i Markaryd. Snart är det bara ett år kvar till nästa ordinarie val och det gäller att lägga upp strategin och planerna inför det kommande årets aktiviteter och dra upp riktlinjerna för en ny valrörelse. Startsträckan kan tyckas lång, men jag vet att tiden rusar iväg och att det gäller att ha en plan att hålla sig till när det börjar dra igång på allvar inför själva valspurten nästa år. Jag känner mig som ett gammalt ånglok … Seg och tung i starten, men förhoppningsvis accelererar jag bra och får upp ångan under nästa år för att frustande rusa fram mot valdagen den 9 september!

Avslutningsvis måste jag ta upp veckans absoluta höjdpunkt. Den årliga träffen med gamla Skolpostredaktionen. Margaret Danielsson bjöd in till en härlig kväll med ett dignande skaldjursfat. Minnena flödade (tillsammans med vinet) och vi avhandlade allt mellan skratt och gråt. Tack för att Ni finns!

(Foton: RosMarie J Neckö Bildredigering och fotocollagge: RosMarie J Neckö Foton Högertafikomläggningen från nätet)